ibland blir man ju så himla less på allt, idag fick vi reda på att våran ända mentor är sjukskriven precis som våran andra blev i slutet av ettan/ början av tvåan. så nu står vi mentors lös, och dem vet inte riktigt hur det kommer bli men förmodligen kanske någon hoppar in och hjälper den som hjälpte våran mentor den senaste tiden. och något som är extra jobbigt är att vi kunde inte få våra betyg i våras för att ingen hade sätt tillräckligt ifrån oss eftersom vi blev av med våran färg lektion i en hel termin och nu när våran lärare som sätt mest/typ allt försvinner så får vi väl se hur det kommer gå att bedömma oss. ja så jag måste ju säga att man förlorar lite intresse och så för frisör yrket, undra hur många som kommer göra gesäll och hur många som kommer klara det.

 

känns som att våran klass blivit drabbad av så himla mycket och nu känns det som att det typ varit onödigt att gå dem här åren. visst man har ju lärt sig en del men både ettorna och tvåorna får mera lektioner, mer av allt och har inte fått någon otur med något än. dem kommer ha gjort så mycket mer än oss när dem gått ut och det känns så himla orättvist. Men men, det är ju en hobbie och kommer nog förbli så om man har otur.