Ja sista dagen på lovet då, får ryck ibland om att skriva massa här på bloggen men blir aldrig av att jag skriver något. Sen tänkte jag skriva nu å då fick jag värsta black outen. Men dagen har varit väldigt chill, en riktigt skön söndag.
Vaknade upp, fick lära mig lite lol spelande av Kim, Niklas skulle lära mig senare så jag kan spela också haha. Sen hjälper nog viccan mig också men kommer bli jobbigt med all engelska. Efter det blev det storken med 4 stört sköna killar, måste säga att jag diggar dem väldigt mycket. Sen köpa sallad innan man drog hem å satte på lite titanic. Hur kär blir man inte när man kollar den? Den är så jävla underbar å kan verkligen kolla hur många gånger som helst. Sen har det bara blivit tv i väntan på BB. Funderar på att ringa min biffiga bff snart kanske, skulle vara mysigt med lite kvällsprat men får se om det finns tid. Måste som sagt plugga, Sofia och Hanna har skickar över lite plugg nu så ska börja sätta ihop det i power point efter bb och efter det läsa lite psykologi. Rolig sista kväll på lovet, bra början mindre bättre slut.

Men fick faktiskt en tanke idag som slagit mig många gånger, mötte upp min lille syster på stan idag för skulle ge henne pengar. Då är hon alltså 13 år och jag 18. Långt ifrån ser hon ganska liten ut eftersom hon fortfarande ser ut som en flicka. Men ju närmare jag kom blev hon större och större, å när jag väl kom fram så kom jag på mig själv att jag kolla uppåt. Illa tänkte jag då, men sen sket jag i det tills kanske 10 minuter senare då jag mötte min gamla bästavän tette, han har alltid varit kortare än mig förutom typ senast jag träffa han men då va han typ lika lång. Den här gången så fick jag ännu en gång stå å kolla upp å fick fan lite ångest.. Känns som jag bara krymper å krymper fast det egentligen är andra som växer. Haha töntig tanke menmen. BB nu så heeeejjj.

Jag trodde jag kunde sätta mig å skriva i timmar eftersom jag inte ens tänkt på bloggen på två månader men insåg att alla ord som finns inom mig inte vill komma ut. Vågar inte. Jag är helt enkelt för rädd för att själv inse vad jag säger å vad det är som händer, varför? Allt är så komplicerat. Vet jag ens själv? Men all ångest som ligger å gräver sig in djupare och djupare, känns verkligen mer å mer. Fast i omgångar, som tur är. Vad skulle jag göra annars. Man säger att man ska njuta av livet när man fyllt 18 och verkligen bara leva, men hur lätt är det då när man egentligen vill något annat? Jag vill ha kakan och samtidigt äta den, fast jag är redo att ha kakan men tyvärr är nog kakan slut. Men allt är ju liksom menat? Allt. Inte bara i mina ögon, så förstår inte vad Gud egentligen vill åsta komma med livet. Visst upp å nedgångar kommer alltid och problem, fast det löser sig alltid. Hakonamatata. Inga bekymmer, försöker ta dagen som den kommer men har levt i en dröm och börjar vakna. Nu blir det fokus, koncentration å satsa allt. Man måste satsa för att vinna. Jag skriver mest för mig själv så ni förstår säkert inte så mycket men lika bra det. Godnatt.