jag sitter och kollar bilder och känner hur tårarna bara vill ut, jag saknar det så sjukt beskrivligt mycket satt jag kan inte ens finna ord som beskriver det tillräckligt bra. Jag skulle faktiskt göra ALLT för att få komma tillbaka till en viss vecka, 22 - 29 juli. Helt klart bästa veckan någonsin i mitt liv. Inget annat fanns än tiden och det som hände där, man längtade inte hem en sekund. Livet levde och fanns inget bättre än att börja dagen med att gå ner till polen eller stranden och ligga där till typ tre då man gick upp på hotellrummet och hämtade pengar för att gå och äta. Jävligt dåligt kryddad mat och ingen bea dock.. Men sen blev det köpa dricka innan man drog hem för att duscha och fixa sig, sen kom alltid älskade paulie över först och höll oss sällskap. Sen började förandet och oftast på våran balkong dessutom. Sen runt kvart över 11 började man fixa sig för att röra sig ner mot bargatan, och oftast grabbarna grus då alltså. Sen blev det fara runt där hela kvällen tills man antingen gick och köpta fylle käk eller tog taxi hem. Alla dagar liknade varandra väldigt mycket men det gjorde inget, kändes som man var i en dröm och vaknade och så kom drömmen igen. Orkar inte skriva mer, bilr bara deppig men veckan i norge var också grym. älskar norrmän och magaluf !