2011/02/22 - barnvakt

har inte skrivit på hela dagen och igår innan jag drog till stan, men har blivit lite mycket. Men jag sitter iaf nu och kollar igenom mig och andras bilddagböcker, väldigt kul. Får faktiskt en tår i ögat då och då.. Finns en person jag saknar väldigt mycket, vääääldigt mycket. men finns även många texter jag skrev då som är väldigt fina. Vissa som jag skrivit själv och andra tagit. Här är en av dom jag tagit, från " the holieday " ( eller hur det stavas.)

i have found almost everything ever written about love to be true.
shakespear said, "journeys end in lovers meeting."
Oh, What an extraordinary thouht!
personally, I have not experienced anything remotely close to that,
but i´m more than willing to believe Shakespear said.
I suppose i think about love more than anyone really should.
I´m constantly amazed by its sheer power to alter and define our lives.
It was Shakespears who also said, " Love is blind."
Now that is something i know to be true.
For some, quite inexplicably, love fades.
For others, love is simply lost.
But then, of course, love can also be found, even if just for the night.
And then there´s another kind of love,
the cruellest kind,
the one that almost kills its victims.
It´s called unrequited love.
Of that, I am an expert.
Most love stories are about pepole who fall in love whit each other,
But what about the rest of us?
What about our stories, those of us who fall in love alone?
We are the victims of the one-sided affair.
We are the cursed of the loved ones.
We are the unloved ones, the walking wounded,
the handicapped whitout the advantage of a great parking space.
Yes, you are looking at one such individual

Och lite jag skrivit själv

klumpen i magen jag önskar dig, en trevlig liten resta utan mig.
jag hoppas ni har det roligt och bastar lite grann
för ha så roligt medans ni kan.
jag ångrar lite grann att jag stannade kvar, men efter alla stunder
vill jag vara kvar.
jag känner saknad och längtar efter det som gått, tiden den är enbart för dom som ej vill bort.
hjärtat dunkar och pulsen den slår, mina tankar bara rullar och tänker vad står på?
håll huvudet högt och se på, livet det leker när man står på tå.
Låt lepparna le, låt fötterna gå.
hjärtat det stannar alltid tillslut ändå

jag följer den väg mina fötter väljer, jag går och går och gör min egen stig. jag känner stenar, kvistar, mossa och annat under mina fötter. min väg är inte som motorvägen som skär igenom landet, den går längst landet över berg, runt träd och buskar. förr var min väg din väg och din väg min väg. vi tog samma väg och använde samma fotspår. men inte längre, vi gick olika vägar och om ödet är så så var vi väl inte menat för varandra. men om din tanke är att skita i det hela är min desamma, våran väg delades och så blev det om du inte känner för att rätta till den så har jag inte ork till de heller, eftersom det var inte min önskan att det skulle bli så. men min väg är nu min egen och den fortsätter och jag klarar mig bra utan att ha dina spår att gå i. jag finner nya stunder, nya tider som får en upp och se att sanningen inte är som den var förr. för varje ny väg och stig jag tar så har jag solen i ögonen som får mig att frukta och som får mig att känna kärlek. jag ser solen i mina ögon som går upp i en vacker soluppgång mitt framför mig. och på min väg framot stöter jag på vänner och bekanta som får en att skratta och le och hjälper en fast dom har det svårt och jobbigt själva. men på vägen tillbaka har jag solen i nacken som jag gärnar stannar för att se, det blev en vacker solnedgång som sakta sjunker ner bakom träden och jag känner jag lycka och oro. lycka över att jag träffat nya vänner och ny kärlek men oro för att lika lätt som man hittat dom förlora dom. men sedan fortsätter man sin väg ser sin skugga tills allt mörknat och man inte ser något mer.

Sen så saknar jag så fruktansvärt många människor också.
ett sitat ifrån en av dom jag saknar mest - från topmodell till uggly betty, fast ändå syster med keps.
Sen även en viss nordenberg, saknar dig sjukt gumman. vet inte om du läser min blogg men du bör veta det.

Jag saknar er..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0