jag viskar sanningen högt för mig själv

skönheten svider i mig, om att utsidan bara är ett vackert skall för att dölja insidans hemligheter.Tomheten öppnar sig och man tror att man är ensam när man egentligen är en av miljoner. Att man har inset att hoppet finns fast det är halft borta egentligen. tron är där om att livet kan bli det lyckliga i alla dar som man vill att det ska vara. fast ångesten om att det lyckliga i alla sina dagar blir sveket i sitt livlösa liv istället. svälten trampar bort skinet, och magen blir som ett fodral. För att dölja alla djupa hål som finns i själens försvar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0