Jag ångrar inget, men minnena finns så klart alltid kvar.
kollar på bilder på daton och ser allt och alla på bilderna.
Och att tiden aldrig blir den samma igen det vet jag,
men ändå så vill man kunna spola tbx för ett ögonblick och se.
och känna allt som man kände då och se allt på det sättet som
man såg på då. Men idag är det långt ifrån det,
och alla vet att tiden inte går att ändra på.
Men när jag ser bilderna så saknar jag lite men ändå så saknar jag inget.
Alla vänner man har/haft har betytt något för en någon gång i tiden,
och det är det. Det för ont att se att allt kan förändras på ett sätt
och på ett annat. För tyvär finns det både gott & ont,
sött & salt, surt & beskt, roliga saker & tråkiga saker o.s.v.
Ville bara få ur mig lite ord för känner mig så..

frånvarande