Jag har fått frågor ibland om mitt öga, visst jag tycker det känns som att det är samma personer som ska hålla på och kritisera än. Men jag har ingen aning om det, men jag har fått så mycket bättre självförtroende nu än vad jag har haft i mina gamla dar. Många verkar ha svårt att förstå att jag lider sjukt mycket av det, och ni som inte har det kan verkligen inte förstå. För det är inte som att sätta för handen på ena ögat och kolla, det är så jävla mycket mer än så. Jag har något som dem flesta 15 åriga tjejer och killar inte har, jo ett blint öga. jag står för det och det var inte länge sen jag började stå för det. jag har skämts så mycket i mitt liv, gråtit, lidit och till och med viljat ta livet av mig för att jag har det där lilla. Okej " lilla och lilla" kanske jag inte kan säga, för det är en så sjukt stor grej för ensjälv. Jag vet att alla har skavanker och jag försöker verkligen leva med mitt öga om att folk glor och kan verkligen inte sluta titta. Förr så hade jag kollat ner i marken och haft luggen för ögat, men nu kan jag ha luggen uppsatt i hårspänne på huvudet och kolla tillbaka på dem tills dem slutar kolla. Det är en grej som visar att jag blivit så mycket starkare än vad jag vart förut. Jag har kompisar som har skavanker och lider så sjukt mycket av det, och jag tycker det är så jobbigt att se dem så ledsna över det. Jag har något som jag är tvungen att visa för alla som jag pratar, kollar, lyssnar, träffar o.s.v för. Vissa av mina kompisar kan dölja sina och det tror jag verkligen inte gör det bättre, för man måste kuna stå för hur man ser ut och att folk ska acceptera än för hur man än ser ut.

Men jag tänkte iaf berätta vad som hänt med mitt öga, visst om ni har frågor är det bara att fråga. Men jag har inte valt att ha mitt öga precis som alla andra inte valt att ha sina skavanker. Det måste ni alla förstå, för jag lider fortfarande av mitt varje dag. För varje gång man kollar sig i spegeln ser man det, varje gång jag sminkar mig gör jag det. jag ser det minst hundra gånger per dag, tänker på det hundra gånger per dag och det gör nog alla andra som också har så. Man lär sig leva med sina skavanker och dölja dem på bästa sätt men jag försöker sluta dölja men jag kommer ändå göra det nu för mammas skull. Men iaf jag föddes med gråstarr i mitt ena öga, ( det ligger i släckten, men man brukar få det när man blir gammal inte som ung. ) Jag fick gå med bandage i en månad för mitt öga som 1 åring utan att se något i en månad så jag lärde mig huset utantill och fick leka utan att se vad jag gjorde o.s.v. Det finns massa olika grejor jag skulle kunna berätta men det gör så sjukt ont att tänka på det för jag får tårar i ögonen bara av att tänka på det. Men iaf sen opererades jag tre gånger och det hjälpte inte. Så nu idag ser jag ut som jag gjorde efter att jag opereat mig. Nu har ni eran förklaring, om ni inte accepterar mig som jag är är det inte min förlust. Visst ni får fråga och jag kommer säkert få flera såna komentarer man jag svarar gärna på frågor men om ni ska hålla på och omogna er så behöver ni inte ens skriva alls för det här är något personligt för mig som gör ont för mig. Du, just du som läser det här har nog också något som gör ont om man trycker på det. men men nu har jag gett min förklaring.

jag kan le och skratta person som alla andra fast med bara ett öga.